AFL match imorgon!

Igår köpte vi biljetter för att gå och se Sydney Swans möta Melbournes St Kilda i AFL (Australian Football League). De spelar på en arena här i city och vi ska gå med Brian, Marc och Jodie. Ska bli kul! Matchen börjar kl 19 och efter ska vi gå ut och ta en drink (eller två) och fira min födelsedag. När Marc och Jodie hörde att vi inte firade så mycket i tisdags sa de direkt att vi måste gå ut och ta en drink tillsammans. 

I kväll passade jag på att gå en timmes powerwalk innan det blev mörkt halv sex. Skönt att komma ut även om jag inte känner mig helt frisk. Det är den där förbaskade förkylningen. Sprang i lugnt tempo i torsdags morse och det kändes inte heller helt ok. Attans! 

Nu blir det snart sedvanlig pizza och jag har redan öppnat rödvinsflaskan. Ikväll dricker vi ett vin innehållande Shiraz Viognier från vår tur i Hunter Valley. Mycket gott! 

Trevlig fredag! 

Lastbilar - högt och lågt

Okej, om du inte har passion för stora saker på hjul med mycket hästkrafter är inte detta ett inlägg som kommer att falla dig i smaken. Så har jag varnat, menar jag! ;-)

Pappa, Henke och vissa andra: Titta och njut! 

I Australien rullar så kallade Road Train på vägarna på grund av de enorma avstånden. Det är stora lastbilar med tre eller fler delar.

De flesta vi såg under semestern i Northern Territory var i tre delar, men jag såg även någon med fyra. Fatta lastbilen och tre släp! Hur manövrerar man ett sånt schabrak?!?!

Pappa, hade du klarat det?

Jag vet att vissa bilder är lite sämre, men jag högg ju som en kobra när jag fick chansen och det var ibland i farten...

Här är en djurtransport! 

Denna vita sak rullade genom Katherine. Säkert på väg ner mot Alice Springs och sen vidare ner till Adelaide. En sträcka på ca 300 mil med spikrak väg. 

Och sist en bild med Sveriges fina färger. 

Hoppas jag kunde glädja er!

Valsafari!

I söndags var ju killen på valsafari utanför Sydneys kust. Tänkte visa lite bilder därifrån. De åkte ut med båten vid ett och var tillbaka vid fem. 

Här är huvudet på en val. De såg totalt 10 stycken. 

Det var alla Humpback Whales. Här ett litet upphopp! I bakgrunden kan man skymta Manly beach, där vi brukar hänga när det är strandväder. 

Och en annan på väg ner. De väger 20-30 ton. 

Stjärtfenan på väg ner. De lever på krill och vandrar norrut vid denna tiden eftersom det är för kallt vid Antarktisk nu. 

Hade visst varit en häftig upplevelse trots det lite kalla vädret! 

Födelsedag!

Jaha, så var man ett år visare... Känner dock ingen skillnad! ;-)

Blev ordentligt firad imorse med skönsång och juice på sängen, allt enligt den Anderssonska traditionen. Sången var till och med på svenska! Kunde inte bli bättre. Fick choklad och pengar i present. Sen var det bara att bege sig till jobbet. Många kom fram och önskade grattis och av Brian och Lou fick jag ett jättegulligt födelsedagskort. 

Tack alla där hemma som har skickat mail och sms! 

På lunchen bjöd killen på mat på ett av våra favvohak. Foccacia med kycklingröra, bacon och advokado. En klar favorit! Så god. 

Nu är jag hemma och ska krypa upp i soffan då jag tyvärr inte känner mig helt på topp. Förkylningen fick sig nog en liten baksmäll av dykningen i söndags. Som tur är har jag soffan för mig själv, då killen är på konsert med Brian. 

Solig måndag i Sydney!

Idag körde jag till dykshopen i stadsdelen Matraville under lunchen och lämnade tillbaka min flaska, som jag hade under gårdagens två dyk. De stänger nämligen 12 på söndagar under vintern och vi var inte klara förrän kl 13. Är väl inte många Sydney-bor som dyker i 15 gradigt vatten... Förutom jag som nordbo och mina entusiastiska dykvänner då!

Bilden är från mitt första dyk på Shark Point. Jag i mitten.

Sträckan fram och tillbaka till dykshopen är ca 3 mil och det tog mig 1 timme och 10 minuter. Inte helt lätt att snabbt ta sig genom centrum av Sydney med bil...

Nu blir det fruktsallad med vaniljyoghurt till kvällsmat!

Shark Point x 2

Idag var det Shark Point som skulle utforskas av mig och mina 5 dykvänner. Möttes upp kl 9 och var i vattnet vid 10. Lika fint väder som det var igår med +19 och sol, lika tråkigt var det idag med +15 och moln med regn i luften. Shark Point var dock bra, eftersom det knappt var någon vind eller höga vågor. Bilden nedan är inte tagen idag, men det är Shark Point.

Kom i och direkt kom en Blue Grouper och gjorde oss sällskap. Såg Eastern Blue Devil, Moray, Old Wife, Stonefish m.m. I slutet av dyket såg vi en ung Port Jackson Shark och en gigantisk Spotted Wobbegong. Mycket bra dyk och alla utom B var glada. Hans nya kamerahus läckte nämligen. Som tur var testade han utan kameran i så ingen skada skedd, men klart trist när det inte funkar. 

Här är jag efter första dyket. 

Inför dagens andra dyk var det bara jag, T och R som var sugna så vi körde och fyllde flaskorna på Bondi Dive Center och hoppade i en andra gång. Detta dyket var tyvärr inte alls lika bra och jag kunde lika gärna stannat på land. Såg inte ens hajarna... 

När vi var klara mötte vi upp vissa av dem andra på en restaurang vid vattnet och käkade lunch. Tog en soppa och det värmde min kalla kropp behagligt. Hemma nu och har duschat och ska dricka en stor, varm kopp te.

Killen är på valskådning med en arbetskamrat. Han fick turen när han fyllde år och idag har de åkt iväg. Får hoppas att de fått se några! 

Avtackningsmiddag och gitarrspaning!

Igår kväll var vi ute och slog runt på stan. En tjej som jobbar på registreringsavdelningen ska sluta så vi hade avtackningsmiddag för henne. Alla på registreringsavdelningen var med (ca 11 personer) och jag var också tillfrågad och det var kul med tanke på att jag ju inte jobbar för Sandoz här i Sydney, utan för Sandoz i Norden. 

Tjejen som slutar hade killen som chef och hon sitter till vänster om honom på bilden. Hennes man var också med och han sitter på andra sidan om henne. 

Vi var på en nyöppnad restaurang i Darling Harbour. Mycket gott! Tre rätters där jag tog räkor till förrätt, Jewfish med risotto till varmrätt och creme caramell till efterrätt. 

Jag och en av registreringstjejerna. 

Vid andra bordet satt bland annat chefen för Sandoz i Australien och killens chef. Den sistnämnda sitter längst bort i ljusblå skjorta. 

Efter middagen var vi några som gick vidare till en pub och drack drinkar. Var väl hemma vid halv två, så idag sov jag lite längre än vanligt! Tog en timmes promenad när jag vaknat. Är tyvärr lite förkyld så det var inte de vanliga snabba duracellbenen som tassade! 

Efter frukost körde vi till gitarrdistriktet Annandale och spanade gitarrer. Jag tyckte de på bilden ovan var fina. 

Men killen tyckte denna Fender Stratocaster från 1956 med en prislapp på ynka 500 000 kr var bäst idag!! Jag fick som vanligt sätta ner foten och bestämt säga "nej, den ska vi inte ha"!! ;-)

Jag med en Martin akustisk gitarr (Paul Simon modell). Denna skulle de ha 30 000 kr för. Lite mer skapligt pris men inget vi slog till på. 

Det var i denna affären killen köpte sin Fender i januari och när vi är här parkerar jag mig alltid i denna soffa och lugnt och snällt väntar på att alla gitarrer som är värda att prova blir provade. Lider ingen nöd på mig inte! Jag kan till och med få lite vatten och dricka om jag vill.

 

Sen körde vi ner mot Botany Bay och Bare Island. Jag brukar dyka på Bare Island. Idag var det dock inte dykning utan en lunch i solen som var planen med färden hit. Fick detta trevliga bord på första parkett till stranden. 

Blev fish and chips för mig och hamburgare för den andra! 

Nu är vi hemma och har hyrt film och lagat pizza. Imorgon ska jag dyka! Längtar! 

Uluru & Kata Tjuta!

Innan solen hade gått upp blev vi upphämtade på hotellet av bussen på bilden. Vi var ett gäng på 13 personer och en guide. Vi körde ut ur Alice och i riktning mot Uluru och Kata Tjuta National Park. 

Första stoppet var på en kamelfarm där man kunde köpa kaffe och rida kameler. Jag gosade lite med en dingo som hette Sari.

Nationalparken ägs av aboriginstammen Aangu och 1987 togs parken upp på UNESCO:s världsarvslista. Andra kända platser i Australien som är med på denna lista är Stora Barriärrevet och Kakadu National Park, vilka vi båda besökt. En annan plats är Fraser Island (världens största sandö) som mina två vänner S och A blev så förtjusta i under deras jorden runt resa! ;-)

Om man vill gå runt hela stenen är det 9 km. Vi gick halva sträckan när resten av gruppen valde att bestiga stenen. Här har vi precis starat den sträckan.

Platsen anses helig av aboriginerna (urbefolkningen) och används än idag till cermonier. Vissa delar var avstängda för besökare och det var inte tillåtet att ta bilder på de delarna av stenen.

Uluru ligger 869 meter över havet och 348 meter över den omliggande marken. Formationen består huvudsakligen av sandsten och har den röda färgen till följd av korrosion (något som löses upp genom kemisk reaktion med omgivningen) och reflekterande mineraler såsom fältspat och dess rika halt på järn.

Namnet Uluru kommer från ett lokalt aboriginskt familjenamn och Ayers Rock kommer från en upptäcksfarare som hette William Gosse. När han såg stenen 1872 döpte han den efetr South Australias chefssekreterare Ayers.

Här ovan ser man när folk bestiger stenen. Många människor har fått sätta livet till när de fösrökt gå upp på grund av ålder, värmen osv och detta är en stor sorg för aboriginerna och de vill helst inte att man klättrar upp. För dem är det en del av deras upplärning som pojkar att gå upp och det är en väldigt helig ritual för dem. Därför valde vi att inte gå upp.

Vid 18-tiden körde vi till utsiktsplatsen och fick champange och tilltugg. Underbart ögonblick är bara förnamnet att beskriva denna solnedgång!

Lite senare när solen nästan är nere. Ca 400 000 personer besöker Uluru varje år. 

Och här har solen gått ner. Bye, bye, Uluru! Körde sen tillbaka till lägret och hade BBQ.

Nästa morgon klev vi upp 5.30 och körde till Mount Olga eller Kata Tjuta och såg soluppgången. Vi vandrade runt dessa stenar i 3 timmar.

Här är i starten. Inte helt pigga och lite småkyligt. Under natten hade vi ynka 3 grader... Lite kallt att sova i tältet men det gick bra med mössa och sockar. Det är en otrolig temperaturskillnad från dag till natt. På dagarna hade vi runt 25 grader. 

Men solen värmde gott och efter ett tag var det behagligt varmt.

Såg två kängurus med sina små Joey´s (bebisar) i pungarna. Kanske inte syns på bilden, men det tittade nyfiket ut två små huvuden hos båda två. Så gulligt!

Vi gick på en utmarkerad led och landskapet runt omkring var helt fantastiskt!

Såg en del fåglar t ex Great Shrike Thrush och Western Bowerbird.

I slutet klättrade vi upp här. Ganska brant uppför och hjärtat slog lite extra hårt. Men fin utsikt var lönen!

När vi var klara med Olga begav vi oss tillbaka till lägret för välbehövlig lunch och senare hemfärd.

Runt i öknen tassar vilda kameler. De är inte en del av Australiens naturliga fauna utan de kommer från tiden när man importerade kameler som dragdjur när man byggde telegrafledningen mellan Alice och Darwin runt 1880-talet. Sen släppte man vissa fria. Detta till aboriginernas förtret för kameler har en tendens att dricka och kissa i samma vatten och detta gjorde att det lilla vattnet som fanns blev kontaminerat och obrukbart. På vägen hem såg vi dessa vilda kameler vid vägkanten. 

Chauffören stannade vid Mt Conner på hemvägen och alla rusade ur bussen och fotade. Vi bytade nämligen buss eftersom våra kamrater skulle stanna ännu en natt och var nu yngst i gänget. Vi kände oss som om vi var med på en charterbuss med medelålders deltagare. En man hade så roligt stil när han fotade så vi skrattade länge och väl. Han liksom böjde sig ner som om han skulle göra nr 2 och så kameran upp och fram! Herregud!

Sammanfattningsvis en underbar tur med fantastisk upplevelse vi aldrig kommer att glömma! 

Alice Springs

Nästa morgon checkade vi ut från hotellet vid tio och gick till parken. Jag solade och killen spanade fåglar och shoppade lite souvenirer och t-shirts. Vid lunch begav vi oss till flygplatsen och gick ombord på flyget som skulle ta oss till Alice Springs som ligger i Central Austrlia eller the Red Center, som man också kallar området.

Redan på flygplatsen märkte vi att vi kommit mer söderut då det var betydligt svalare än Darwins 32 grader. Ca 24 tror jag vi hade i Alice men strålande sol och blå himmel fortfarande.

Flygningen tog 2 timmar och var en sträcka på ca 150 mil. Vi checkade in på White Gum Motel i ett iskallt, men fint rum. Vad är det med Australien och isolerade hus?!?!?

Gick ut på stan och letade upp en restaurang, där vi fick i oss god mat och dricka. Alice Springs har ca 27 000 invånare och ligger mitt i den Australiensiska öknen och ganska så precis mitt i Australien. Första bosättningen här var runt 1887 då man letade guld i trakterna. John McDouall Stuart hade dock varit i området redan 1861 när han ledde en expedition som gick från Adelaide i söder och norrut mot Darwin. Alice Springs hette därför Stuart till en början. Man var också i området vid denna tiden när man byggde telegrafledning från Adelaide till Darwin för att ha vidare kontakt med Storbritannien.

På vägen dit såg vi denna skylt på en lokal. "Proud to be Aboriginal" och "Proud to be Australian" och så de båda flaggorna över. 

Vi har nog aldrig sett så mycket aboriginer som vi sett här i Northern Territory. Inte så konstigt i och för sig då 25% av Northern Territorys 200 000 invånare har aboriginskt ursprung. Tyvärr var de flesta man såg väldigt fattiga, nergångna och drogpåverkade människor som tydligt signalerade utanförskap i samhället och avsaknad av drivkraft och ambition. De satt på trottoarer och i parker eller bara drog runt. Vissa gravida eller med ett spädbarn på axeln. Trist att se det, men vi fick senare förklaringen på varför det är så här av vår guide vi hade vid Ayers Rock. Alla som har 1% aboriginskt ursprung har nämligen rätt att söka bidrag till hela hyran hos den Australienska staten och dessutom få en årlig utbetalning. Detta betyder att de inte behöver jobba och många har dessutom problem med droger och alkohol. Om det sen skulle vara någon som vill jobba och strävar framåt måste han/hon ge sin lön till sin familj för aboriginernas tro är att "allt ditt är mitt". Ett enorm stort och komplext problem för Australien och ingen vet väl egentligen hur man ska lösa det. 

Blev sen säsongsavslutningen på Grey´s Anatomy (tårarna sprutade) och sen tidig sänggång med tanke på att pick up var 6.25 dagen efter för en två dagars tur till Uluru och Mount Olga.