"Vad är det nu som hänt?", tänker ni. Jo, det ska jag berätta för er. Jag var superduktig och cyklade till jobbet idag. Dit gick det hur bra som helst och jag cyklade på fina 45 min. När jag sen skulle hem slängde jag mig glatt på cykeln och trampade på. Från Lysaker och ner genom stan. Stålsatte mig och tryckte på och tog mig upp för alla backarna (och nu snackar vi backar, ingen mesig Långvinkelsbacke här inte!). Var helt slut i benen när jag nådde toppen och Lamertseter och så glad att kvällsmaten nu endast var en halv timme iväg. Helt plötsligt inser jag att husnycklarna ligger kvar på jobbet. Vet inte om jag ska skratta eller gråta!! Bara att vända på klacken, eller hjulen då, och rulla nerför... Insåg att jag efter att ha kämpat som ett djur i en timme nu hade ytterligare två timmars cykling framför mig. Inga fina ord som svävade fritt i min hjärna kan jag lova.
Vet inte hur det gick till, men ner kom jag och ut till Lysaker och tillbaka och sen uppför igen. Nu är mina ben i skakningstillstånd av utmattning och jag vill inte se en cykel på evigheter.
För att trösta mig själv, är ju ensam hemma och kan inte söka tröst hos någon fysisk person, njuter jag nu av choklad inköpt i Schweiz i somras, en kopp te och IKEA katalogen. Som för övrigt kom idag och innehåller massor med härlig inspiration och trevliga objekt.
Låt mig aldrig uppleva denna dag igen!!!
1 comment:
Hej Mallin!
Jätteskoj som vanligt och läsa din blogg. Jag måste säga tack för att du tränar för mig också. Jag har inflamation i en nerv i ryggen så jag får gå lugna promenade. Inte kul. Men så är de.
tillbaka till dig. Du är super duktig med din träning. De flesta hade nog tagit bussen eller bilen tillbaka och hämtat nycklarna.
Ha det så bra. Kram Ethel
Post a Comment