På tredje dagen var det dags för en tur i Freicynet National Park, som ligger ännu mer norrut från Hobart, längs med östkusten. Här finns en av världens tio bästa stränder - Wineglass Bay. Vi började vår tur med att gå upp, upp till utsiktsplatsen, där man ser stranden från bästa håll.
Naturligtvis en parbild.
Sen traskade vi ner till stranden och visst var det värt mödan att ta sig hit?!
Jag stod länge och funderade på om jag skulle våga mig ut men nej, jag avstod. För mycket vågor och strömmar...
Obligatorisk parbild på stranden. Jag vet, mycket parbilder blir det! Observera dock gärna att jag har bikini på mig, till skillnad från min fästman!
Solade gjorde jag och låg och lyssnade på vågorna som slog in mot stranden och tänkte på hur lycklig jag var.
När vi var klara med Wineglass Bay gick vi över till andra sidan till Hazard beach. Fin den också och här var jag ute lite längre ut och doppade i alla fall halva benen.
På vägen tillbaka gick vi en sträcka som de brukar räkna med tar 2,5 timme på endast 1,5 timme. Duracellkaninen var i sitt esse! Hann dock ta lite bilder på berg och sten.
Och dessa söta Wallabies tog emot oss på parkeringen och vi tackade för oss och körde söderut mot Hobart igen.
På tredje dagen var det dags för en tur i Freicynet National Park, som ligger ännu mer norrut från Hobart, längs med östkusten. Här finns en av världens tio bästa stränder - Wineglass Bay. Vi började vår tur med att gå upp, upp till utsiktsplatsen, där man ser stranden från bästa håll.
Naturligtvis en parbild.
Sen traskade vi ner till stranden och visst var det värt mödan att ta sig hit?!
Jag stod länge och funderade på om jag skulle våga mig ut men nej, jag avstod. För mycket vågor och strömmar...
Obligatorisk parbild på stranden. Jag vet, mycket parbilder blir det! Observera dock gärna att jag har bikini på mig, till skillnad från min fästman!
Solade gjorde jag och låg och lyssnade på vågorna som slog in mot stranden och tänkte på hur lycklig jag var.
När vi var klara med Wineglass Bay gick vi över till andra sidan till Hazard beach. Fin den också och här var jag ute lite längre ut och doppade i alla fall halva benen.
På vägen tillbaka gick vi en sträcka som de brukar räkna med tar 2,5 timme på endast 1,5 timme. Duracellkaninen var i sitt esse! Hann dock ta lite bilder på berg och sten.
Och dessa söta Wallabies tog emot oss på parkeringen och vi tackade för oss och körde söderut mot Hobart igen.
No comments:
Post a Comment