Påsken!

Nu är jag så sent ute med en Påsk-rapport och tänkte köra allt i en smäll. Blir mycket bilder och text. Håll till godo!

Vi körde upp till stugan (Steggheim, döpt efter första Engelsk Settern) på fjället på Skärtorsdag vid lunchtid. Det tar ca 45 min att ta sig dit. Här nedan är vi nästan färdigpackade. Hur är det möjligt att ha så mycket med sig för tre dagar i en liten, liten stuga?! Ska kanske tilläggas att vi har ca 300 m att gå på skidor från parkeringsplatsen och fram till hyttan så allt som ska med ska få plats i två stor-ryggsäckar.

Det var Kalles första besök på Steggheim och han fann sig fort till rätta. Tyvärr hade vi lite regn på torsdagskvällen och det såg allt annat än ljust ut.

Men vad gjorde väl det när vi vaknade på långfredagens morgon med strålande sol? Jag dukade upp frukost ute på verandan. Den röda stugan i bakgrunden är "Annexet" där vi har utedass, vedbod och ett extra sovrum.

Efter en slapp frukost var vi redo att ge oss iväg ut på fjället på längdåkningsskidor.

Kalle hade selen och långlina som vi spände i ett magbälte som jag hade runt midjan och så fick han springa framför mig. Eftersom han inte är så gammal så får han inte dra mig några längre sträckor, så det gällde att jag stakade på i ett raskt tempo. Det är vi två där framme på bilden nedan.

Två nybörjare tar igen sig i solen efter lunch. Hur underbart?!

Kalle lyckades hitta tre ripor. Först en och sedan ett par. Han sprang som en galning efter dem och hade hur kul som helst.

Vissa stunder (läs efter hård körning uppför) blev det så varmt att man kunde köra i bara linnet.

När vi kom hem igen tog vi igen oss i kvällssolen på verandan och hade lite ost och vin som tilltugg. När solen försvann flyttade vi in och tände ljusen och brasan. Ingen el och inget rinnande vatten är charmen med denna hytta. Vi var dock lite turer bort till morbror Harald med familj på kvällarna, som numera har el och utbyggd stuga i samma hytteområde.

När vi släppte Kalle lös fick han på sig en orange väst för att vi lättare skulle kunna se honom mot den vita snön. Vi hade även lånat en gps, som Kalle hade runt halsen och så kunde vi hela tiden se var han var, om han skulle springa bort sig. Livrem och hängseln, ni vet!

I bakgrunden på bilden nedn ser man Storskarven.

Vi var ute alla tre dagarna och varje gång vi kom hem toksomnade Kalle på sin fäll. Då var det inte många knop från hans sida, helt enkelt.

Påskdagens eftermiddg återvände vi till civilisationen igen. Brunbrända och med lyckliga själar. Avslappning på hög nivå! Vilken påsk att se tillbaka till! Overkligt!