Nøkklevann runt!

Efter frukost och lite bokläsning i solen på balkongen imorse gick jag och Kalle ut på långtur. Vi är ju själva hemma denna helgen på grund av en viss svensexa (hehehe!). Det var varmt ute, lite sol och lite moln och perfekt tur-väder. Mötte en 89-årig (!) dam med en Svensk Lapphund på väg till skogen. Stod länge och pratade med henne och gullade med Pia (hunden hette så). Blir så glad när jag ser en Bero-kopia (min förra hund hette Bero och var just en Svensk Lapphund).

Jag hade plan om att gå runt Nøkklevann eller Nyckelsjön, som jag kallar den på svenska. I höstas cyklade vi denna runda flera ggr på ca 1 timme, men nu skulle jag alltså gå runt. Med Kalle som drog och drog i sitt koppel (vi tillåter det när han har stretchkoppel och sele på). Hade som vanligt höftbältet på mig, så att det blev lite friare för mig att gå och slippa hålla i ett koppel. Tyvärr har Mr Kalle börjat med skumma ryck och när vi nästan gått hela rundan rycker han iväg (antagligen en sädesärla eller en skata eller nåt annat mycket intressant villebråd inne i skogen som tvunget måste jagas) och kopplet slits i två delar. Båda blev lika paffa och satan i gatan vad det gjorde ont på mitt lår när delen som satt fast i höftbältet slog tillbaka på mig. Resten av biten hem fick han snällt finna sig i att gå ordentligt vid min sida (vilket för övrigt gick superbra, linföringsträningen har gett goda resultat eller så var han bara utmattad efter långturen....). Vi tog turen på ca 3 timmar, men då hade vi ju stått och gaggat med little old lady i säkert 20 minuter också. Känns i fötterna när jag nu ligger i soffan och vilar och Kalle, han har slocknat i sängen. Ser väl inte mycket av honom ikväll, tänker jag.