Träning inför rip-jakten

Igår kväll körde vi upp i Selbuskogen för att se om vi kunde hitta lite ripor att tröna Kalle på. Det var varmt och skönt och alldeles underbart att vara ute. 

Efter ca 20 minuter här vi hur Kalle skäller till och jag får syn på en ripa som flyger längs med marken. Kalle jagar efter några meter men inser sen att det är lönlöst. Vi går till stället där ripan hade suttit och lugnade ner oss lite (Kalle då alltså!). 

 

Gick en stund till. Här ovan ser ni typisk myr med skog. Dessa myrar finns överallt och utan vandringskängor är man lost! Och det ör ganska tungt att traska runt i en myr. Dvs bra träning! 

Ännu en ripa (en stegg= hanripa) lättade lite senare utan att Kalle hade markerat för oss. Den var snabbt ute ur syne och Kalle fick återigen lugna ner sig på platsen där den suttit. Sen var det slut på det roliga och inga fler ripor fanns att skåda. Det blev med andra ord två möjliga situationer, men ingen markering från Kalles sida. Han ör lite väl ivrig och använder inte näsan tillräckligt ännu. Tålamod, tålamod!

Under turen plockade jag lite hjortron. Fanns en hel del. Även blåbär fanns det gott om. På det hela en trevlig kvällstur i skogen med familjen. När vi kom hem slängde jag i mig lite mat och sen stack jag ner på ett pass Body Balance. Mitt andra någonsin. Faktiskt mer och mer motiverad till att fortsätta.