Jodies föräldrar bor väldigt fint i ett bostadsområde som ligger granne med en liten å. De har tomt längst fram mot ån och en fantastisk utsikt från köksfönsterna och sovrummen på ovanvåningen. Jag vaknade först på söndagen och tog kameran och gick längs ån. Korsade över en bro och gick på andra sidan förbi deras hus. På bilden ovan är deras hus i mitten och ån i förgrunden.
Efter ännu en enorm frukost körde vi in till stan och första stopp var War Memorial. Ni ser det som en liten kupol längst ner på vägen.
Under hela vägen upp till War Memorial finns det små krigsmonument som man kan stanna och titta på. Vi stannade vid det som är byggt för de som dog under Vietnam kriget. 50 000 australiensare åkte till Vietnam och var med i kriget.
Jodies pappa berättade att de körde med slumpen när de valde ut vilka män som skulle åka. Jodies pappa blev en av dem. Vid läkarundersökningen innan frågade dock läkaren flera ggr om det inte var så att han inte hade någon i familjen som var sjuk i en ärftlig sjukdom och trots att pappan sa nej och "jag är frisk" fortsatte läkaren att fråga och när pappan fattade vart läkare ville komma, sa han att hans mamma hade diabetes och hans farbror något annat och han slapp därmed att åka. Tydligen en läkare som inte gillade kriget och att man skickade iväg unga pojkar...
Här ovan är vi på väg mot War Memorial från sidan där vi parkerat bilarna. Det är vi som går längs vägen lite längre fram.
Om man står framför, som vi gör på bilden ovan, kan man först se det gamla, vita Parlamentshuset och sen det nya bakom. Om ni minns från igår så skrev jag ju att statsministern kan sitta på sitt kontor i nya Parlamentshuset och se hela vägen till War Memorial om man öppnar alla dörrar.
Här ovan står jag och läser några av alla de namn som finns skriva på denna och en lika lång vägg på andra sidan. Denna sidan är för alla de australiensare som dog under första världskriget, vilket var 60 000 personer. På den andra väggen mitt emot finns de som dött under andra världskriget och alla andra mindre krig fram till idag och det är ca 40 000 australiensare.
Efter War Memorial gick vi vidare in i krigsmuseumet som ligger vägg i vägg. Ett fantastiskt fint museum som vi lätt kunnat gå runt i i flera dagar. Nu hade vi lite ont om tid så jag satsade på första världskriget och Australiens inblandning där och sen tittade jag lite på de stora flygplan och u-båtar som användes i olika krig. Så himla intressant och spännande att ta del av!
Måste säga att Canberra var mycket bättre än jag hade förväntat mig och en dag eller två till kunde man lätt spenderat här. Staden ligger som jag skrivit ganska högt över havet och man har bergen runt omkring sig och ett fantastiskt fint landskap. Det var lätt att få en överblick och massor att göra som turist. Här finns ju dock inte en massa fina gamla byggnader eftersom staden är relativt ung men å andra sidan är staden lätt att ta sig runt i och allt är väldigt lätttillgängligt. Rekommenderas som kontrast till allt annat detta land har att erbjuda!
Okej, för att inte låta allt för mycket som ett resereportge slutar jag min berättelse nu! :-)
2 comments:
synes du er en god "journalist", Malin. Har mang en gang smilt over komentatorene dine. Glede oss til vi treffes igjen. Klem fra Berit & co
Tack, Berit!! Längtar tills jag är i Tröndelag igen. Som det ser ut nu kommer jag den 21/9. Hils! Kram
Post a Comment