Jo, det är sant. Vi lever. Även om det är dött här inne. Men det knappt att vi andas och vi har huvudet precis ovanför ytan känns det som. En hel del saker att ta hand om så där dagarna före livets undergång... eller jag menar så klart livets vänding. Det är nu livet som Fru börjar. Påminns dagligen att Andersson-namnet snart är ett minne blått. Jag hör ideligen att nu var det sista gången jag gjorde ditt eller datt som en Andersson. Jo, jag vet. Jag vet och jag LÄNGTAR tills på lördag! Och vänner, nu är det Festhäfte-making här, så jag säger Over and out och vet inte när jag kommer tillbaka här inne...Bilden är från i lördags kväll när Kalle behagade tvångsgosas i 20 minuter i min famn. Mysigt? Jo, tack!
No comments:
Post a Comment