Igår kväll körde vi och hämtade upp vår kompis Olav ute på Hongnesunet. Han bor precis där flygplanen går in för landning. Och se på fasen om inte en SAS-maskin kom precis när vi stod där och väntade.
Jag vet inte vad det är, men jag blir lika imponerad varje gång av hur stora dessa monster är och hur de lugnt svävar ner mot landningsbanan.
Ja, ja, strunt i dem nu. Vad skulle vi då göra tillsammans med Olav? Jo, vi skulle köra upp med en massa plankor till stugan. Och Olav skulle då givetvis hjälpa till att bära. Parkeringen är ju inte granne med vår stuga om man säger så. Nej då. Man får snällt gå en 300 meter eller så för att komma dit.
Här ser man den bit planka som jag bar till stugan. Och det var ganska tungt. Men skam den som ger sig! Vad Kalle gör? Spanar fåglar såklart.
Tanken med dessa sammanskruvade plankor är att vi ska kunna gå från stigen ner till vår stuga utan att behöva ha vandringskängor/gummistövlar. Stugområdet ligger nämligen på flera myrar och det är vått, vått och vått i marken. Och min älskade man tycker att jag ska "kunna gå i ballerina till stugan" som han uttrycker det! Och det är ju snällt och omtänksamt. Tack, tack!
No comments:
Post a Comment